Det har skrivits blogg, essä, kommunikationsplan, transmedial berättelse och snart novell! Vi har på flera olika sätt använt oss av det skrivna ordet för att kommunicera ett budskap eller åsikt.
Det svåraste har inte alltid varit att skriva utan att faktiskt komma igång. Det beror nog tyvärr mer än sällan på den ständiga prestationsångest jag tampas med. Till en början höll jag tillbaka mycket när jag skrev, det gör jag kanske delvis fortfarande, men allt eftersom har jag vågat mer. Något jag ofta behöver göra innan jag börjar skriva, är att tänka igenom saken några gånger – göra ett utkast i huvudet innan jag börjar knappa på tangenterna. Ytterligare en insikt jag fått är att det finns ingen perfekt text. Det går alltid att ändra om, bearbeta eller skriva annorlunda. Man behöver helt enkelt lära sig att bli nöjd. Att släppa taget.
Det har blivit mycket tydligt under kursens gång, att skriva är en färskvara. Precis som att läsa. Man behöver kontinuerligt öva och underhålla det för att det ska kunna bli bra. Jag har lärt mig och utvecklats mycket av att läsa mina kurskamraters texter, både inspirerats och att kommit till insikt om vad som är mindre bra, enligt mig. Att få respons på sina texter och ge på andras har varit läskigt, nyttigt och roligt. Att ta emot respons på något man kanske arbetat hårt och länge med har ibland varit svårt, men jag har fått träna på att vara lyhörd. Det har också givit mig mycket upprymdhet och belåtenhet – tack för det!
En avgörande faktor för min utveckling under den här kursen har varit mitt vacklande självförtroende. Jag har blivit tvingad att skriva. Mycket. Och många olika typer av texter. Vissa har blivit bättre, andra sämre. Tack vare uppmuntrande ord från mina klasskamrater (samt nära och kära) har jag börjat våga tro på att det jag skriver och hur jag skriver faktiskt är bra nog.
Här slutar denna bloggsaga – det har varit en intressant och ibland lite besvärlig resa, men nu är den slut för den här gången. Kanske hörs vi igen i ett annat format. Ta hand om er och ert skrivande!
Kommentare